sshithhappens

Svartsjuka och misstänksamhet
- kärlekens baksida.

Svartsjuka är som en liten djävul som gnager och fyller oss med jobbiga känslor. Den kan komma av att man verkligen har blivit sviken eller att man tror att man kommer bli det. Svartsjukans djävul kan dyka upp även om förnuftet säger oss att det inte finns någon anledning. Alla människor drabbas av känslan någon gång. Och en del drabbas oftare. Egentligen handlar det om att våga lita på sig själv. Att lita på att man är en person som är värd att älskas av dem man älskar. Det handlar också om att lita på andra. I kärleken är vi ömhudade och sårbara. Därför kan också vår tillit till oss själva och andra rubbas. Om man inte litar på andrafår misstänksamheten utrymme. Vi tillverkar svartjukan inuti oss själva och börjar fantisera om vad han eller hon känner.
Ibland kan man behöva ett rakt svar. Får man höra att det inte stämde blir man lättad och glad. Risken finns att man får höra sådant man inte vill höra och då gör det såklart ont. men sanningen är oftast bättre än ovissheten.
 Vägen till tillit är tt lära sig se sitt eget värde och att lita på att det som känns bra just nu också är bra.  I kärleken finns inga förasäkringar eller evighetslöften. Vi kan bara vara så modiga att vi vågar ge och ta emot kärleken, trots den lilla djävulen som förmörkar våra tankar ibland.